Åh va man kan bli varm ihjärtat o stolt över sina barn alltså!

Imorse klockan kvart i 8 började lussefirandet på Alvas avdelning. Vi sjöng och alla barnen va tomtar eller lucior, så himla söta. Pappa kom och han hade iaf. inte glömt kameran som jag gjort(!) Tur!   

Sedan vidare till röd och blå avdelning där dem stora barnen förberedde sej för fullt. Vi gick in och satt oss o väntade- så kom de sen, på tåg. Inte utan att man nästan föll en tår. Min lilla Saga blev så himla stor. Sjöng alla sånger och va så stolt så. Kände igen känslan då hon hade ställt upp sej och letade med blicken över folkmassan efter oss, log och såg så stolt ut då hon hittade oss   

Sedan blev det fika och efter det bara fara på jobbet! Några vita snöflingor singlade ner o jag va bara så varm inombords.

Nu är det helg igen och jag bjuder på några bilder (fler ifrån lucia kommer då jag fått dem av mamma o pappa)

Älskade ungar!

Tänk vad som händer på ETT år!